Att möta väktarna är speciellt, jag upplever att de var och en står för en egen uppgift och essens - jag känner djup respekt och vördnad i deras närhet.

 

Mitt kraftdjur!  Woow! Det hade jag inte väntat mig!

 

Min resa var enkel, lätt att se en liten grotta som jag gick ner i, en mörk, kall fuktig tunnel - relativt släta väggar och golv men dock "skrovlig" med lite småstenar på marken där jag gick. Jag såg hela tiden slutet på tunneln, ljust och lugnt där framme, ingen rädsla alls under resan dit.

När jag kom fram ur tunneln kom jag till en väldigt vacker skogsglänta, grön, frodig - jag kände många djur i min närhet, små - stora. Jag gick bort mot en liten kärr, när jag vandrade dit bad jag att få träffa mitt kraftdjur och hör då direkt att det finns något bakom mig.

När jag är framme vid kärret vänder jag mig om och möter en JÄTTE! EN gigantisk svartbjörn - eller heter det grizzlybjörn? - nä,  det är en svartbjörn. Den var en halv gång högre än mig och står rest på bakbenen med ramarna utsträckta. Öppen mun - jättestora tänder. Jag blir först rädd sen helt tagen av denna varelse, kraften - styrkan.

 

Den talar till mig och jag kan förstå och ta till mig så småningom att denna jättebjörn är mitt kraftdjur! Vilken styrka och kraft!

Tacksam!!