En ganska typisk berättelse från en kvinna som lär sig Reiki

      Startsida I Allt om Reiki I Artiklar I Reikigrundkurs I Reiki 2 I Reiki 3 I Reiki Art I Läsa Online

Artiklar

Läs om Evas möte med Reiki och vägen till självkännedom

En berättelse som verkligen uttrycker det egna sanna helandet. Många människor i samhället söker lösningar utanför sig själva. Utan att ge sig tid att stanna upp och verkligen se sig själva. Evas insikter om helandet tycker jag förmedlar så mycket livsvisdom. Det är lättare att se problemen utanför oss själva. Eva berättar hur vi måste börja med oss själva. För det är där de verkliga lösningarna finns. Inte i yttre förändringar de följer bara med de inre. 

Den dagen man kommer fram till att man vill göra förändring i sitt liv, finns det mycket att välja på. Världen är full av svar för den som söker.

Någonstans vet vi alla att svaren vi söker finns inom oss själva.

För mig blev Reikin ett sätt att gå vidare efter ett redan stort beslut.

Jag har påbörjat reiki-ettan, och därmed den väg som leder till mig själv, till mitt innersta dit jag aldrig varit förut. Det är väl inte så att jag varit helt omedveten, men faktiskt bara levt på utan större reflektioner.

Tänk vad stort  det är att verkligen se med andra ögon vad som händer runtomkring, inuti och att jag faktiskt kan göra skillnad både för mig själv och allt levande runt omkring genom tanke och handling.

Och det handlar “bara” om ren kärlek och respekt till mig själv, mina medmänniskor, naturen, djuren och vår planet, sådant som kan tyckas självklart. För mig är reikin ett sätt att få kontakt med verkligheten och att göra något bra med den, på ett kärleksfullt och varmt sätt.

Jag tror också att uppvaknandet måste få ta sin tid, och jag vill här beskriva min högst personliga syn på den utrensningsprocess som nu har börjat i mitt liv.

Alla har vi en ryggsäck.

I den bär vi med oss alla delar i vårt liv, både bra och dåliga. I min ryggsäck finns en bok….. boken om mig själv. Har nu tagit upp boken och börjat läsa sida upp, sida ner, kapitel efter kapitel. En del sidor dammar förskräckligt, andra känner jag knappt igen. Vissa gör ont, många gör att jag skrattar, en del får tårarna att komma, några berör mig mindre än andra. Det finns många års händelser och många olika människor. 

Vad som är det viktiga är att det är min bok och jag är alla delar i den. Mer viktigt är att jag verkligen läser den från pärm till pärm, ser vem jag är och vad som har format mig och förstå sammanhanget.

Bara genom att lära känna mig själv känner jag att jag kan gå vidare mot nya mål och skriva nya kapitel på ett för mig medvetnare och riktigare sätt. Därmed kan jag också lämna sådant som jag är färdig med och göra ett bokslut fram till nu. Ska jag ha möjlighet att ge råd åt någon annan människa i någon situation tycker jag det är viktigt att jag själv gått igenom mina “räkenskaper” och vet vart jag står och vart jag är på väg. Allt detta hittar jag i Reikin, som inte enbart arbetar på det rent fysiska planet utan även fungerar som en mental dammsugare. Jag kan alltså utvecklas på bägge planen samtidigt.

På samma sätt som jag varje kväll nattar min älskade son med kyss på pannan och en önskan om en god natt, håller jag nu på att lära mig att vara rädd om mig själv genom egen behandling med Reikin.

Här får jag vara mig själv med allt det innebär och lyfta fram det som är viktigt i centrum, i värme och kärlek. 

Tack! /

Eva  

© sinnligkunskap ©