SolKarina 1997/98
MIN KÄRLEK TILL ORION
Jag fullständigt älskar Orion. Det är en kärlek som inte
har de liknelser jag har till mina barn eftersom den kärleken inte innehåller
några som helst orosmoment som kan finnas i det dagliga livet. Då jag bara är
mamma och vill det allra bästa för mina barn. Det är på många sätt ett hårt
samhälle att växa upp i. Samtidigt som jag vill förmedla resten av universum
till dem.
Kärleken till Orion är så tidslös, förvänstanslös och
evig. Inte för ett ögonblick att jag oroar mig någonsin för om han skulle råka
ut för något som kan skada honom. Det gör också att vi hela tiden kan mötas
på ett växande plan där det urskillningslösa glädjefulla råder. En ständig
kontakt av wowupplevelser och insikter som jag får genom honom. Han ger mig
hela tiden kraft och kunskap att ta tag i vardagen på ett sätt som jag
upplever som framåtskridande hela tiden.
Hans humor är rolig eftersom jag som enkel människa förstorar
upp och ibland gör stora affärer av småsaker. Då kan han ge mig en bild
eller ord så att jag kan se mig själv som en yr höna springa runt och leta
efter solen på marken. Den läkande kraft och och själaro som Orion ger mig är
svårt att få någon annanstans. Den omfattar ett helande på varje frekvens av
det som är jag. Det är inte enbart kroppen som blir mjuk och avspänd. Tankar
eller känslor som stillar sig. Hans energi knyter på ett magiskt sätt ihop
hela mig och jag känner mig verkligen hel och jordad.
Våra barn och våra vänner, samhället prövar oss och ger
oss ständiga lärläxor. Ibland kan de göra ont vägen mot målet känns
ibland som en evighet. I kontakten med Orion så finns det en stillhet där ögonblicken
med honom känns så fyllda av total kunskap. Det finns inget sökande jag
upplever ett varande och självklarheter som jag inte ifrågasätter.
Han tar mig med på olika visualiserade resor där jag följer
hans energi och på så sätt får bilder att fokusera på. Det är lätt att
titta på sig själv subjektivt. Det är mycket svårt att alltid vara objektiv.
Eftersom vi inte känner till våra dolda sidor. Det är ju där vi behöver
skaffa oss kunskap. En gång tog Orion mig med till en stad där allting var
kristall, jag kunde se och spegla mig själv i alla husen av kristall. Men jag såg
mig enbart framifrån. Orion öppnade en dimension inom mig där jag lärde mig
att vara mer objektiv genom att när jag var som mest uppfylld av kristallernas
klarhet när allting återspeglades i dem. Då sa han till mig titta så ska du
se att du kan se dig själv bakifrån genom att alla kristaller blev tusentals
speglar så kunde jag se mig själv ifrån alla håll och kanter. Då fick jag
en insikt som verkligen hade sin rötter djupt inom mig. Även om det inte går
att sätta ord på vilka enskilda händelser eller situationer jag fick insikt
om. Så började jag att gråta och kände hur någonting djupt inom mig sakta löstes
upp. Jag blev mjukare och varmare djupt inom mig utan att kunna säga var. Det
var inget tvivel om att det var en gammal rädsla jag burit på. Efter den dagen
vågar och kan jag också ha bättre självkritik både till mig själv och
andra.
Det är denna enkelhet och den mjuka vägen som gett mig mest
i kontakten med Orion. Han visar mig gömda platser inom mig själv på ett sätt
som ingen annan hade kunnat.
När jag ser honom framför mig så blir jag glad. Inte glad
som vi är i vardagen. Utan en glädje som också den kommer ifrån en djupare
dimension inom mig själv. Orion är således min alldeles speciella älskare.
Jag samtalar inte alltid med honom utan tonar bara in mig på
hans energifrekvens. Känner jag
att jag vill vila en stund så lägger jag mig ner i 20 minuter och tar in
Orions energi. Jag upplever hur kroppen får ett djupare tillstånd av vila,
cellmässigt. Under perioder beroende på vad som finns i det vanliga livet. Så
vaknar kroppen men mitt medvetande är i diskussioner tillsammans med Orion och
några andra ljusvarelser. Den upplevelsen är också mycket intressant eftersom
jag tydligt känner min kropp som ligger i sängen. Samtidigt som mitt
medvetande som jag upplever det i vaket tillstånd befinner sig någon
annanstans. Det finns inga liknelser med det vanliga nattdrömmandet som är en
helt annan känsla och erfarenhet. Nattdrömmarna bearbetar för mig mycket
tydligt det som finns kunskapsmässigt i kroppen och erfarenheten i vardagen.
Medans medvetandets kommunikation när kroppen sover befinner sig någon
annanstans. Trots det så har både kroppen och medvetandet kontakt med
varandra, samtidigt som de är åtskilda. Desto mer vi närmar oss medvetandets
kunskap så kommer de nattliga bearbetningsdrömmarna att bli fyllda av kunskap
som befinner sig på en större nivå än den fysiska kroppen. Människan blir då
ett, hel med kropp, själ och ande. Vi närmar oss då alltmer den gudomliga människan
som både Buddha, Jesus och andra lärda visat oss är en möjlighet.
Min kärlek till Orion speglar för mig all den kunskap jag skall lära mig för att verkligen kunna älska allt och alla på samma sätt som jag älskar honom. Om jag bara till en liten del kan vara mot andra som Orion är mot mig så har jag lyckats som människa och gjort många framsteg. Han är en förebild för mig på många sätt och en trygghet som absolut inte har någon begränsning eller kan stoppas in i något fack. Också en hjälp att inte tappa bort det som är jag utan att låta det utvecklas.
© Solkarina Sinnlig Kunskap ©