Ibland finns det omständigheter som tvingar människor att ta en paus. För ett ögonblick så stänger man ner allting. Detta är ett måste för att inte känslomässigt och mentalt helt gå under.
Det värsta när människor tar en paus är - det är ju inget man bokar in i almanackan. För kunde vi göra det så skulle vi hinna avsluta alla affärer vi har omkring oss. Nu fungerar varken livet eller verkligheten så att det i almanackan står. Tar en paus - utbränd - sliten - tvingad att ta hand om sig själv för tillfället. För då skulle det ju naturligtvis bli lättare - gentemot omvärlden som naturligtvis inte vet varför man plötsligt tar en paus.
Frågan är - hur generösa är vi mot varandra när någon tvingas ta en paus från allting.
Hur stor medkänsla har vi
Kan vi förstå och acceptera.
En paus tar alltid slut som tur är så tar en paus alltid slut om man tillåter sig att ta en paus när man verkligen måste.
SolKarina